Sitter på mitt badrumsgolv o gråter...  Har haft en känsla sååå länge att nåt e inte som d ska.

Tankarna har vandrat fram o tillbaka på vad d kunnat vara, Det började med allt d djävla dejtandet! Pratade igår med någon som jag tror kommer betyda mycket för mig i framtiden, vän eller mer vet jag inte...

När vi pratat klart så var lugn, lugnare än vad jag vart på länge.

L, Tack för insikten!

W.B Jag är inte över dig...

Men jag accepterar nu att jag inte är det, Jag älskar dig fortfarande! Även om det e nåt du aldrig kommer få veta så e det viktaste för mig att jag vet!

Dessa killar jag träffat har bara varit för att dölja smärtan, inte för andra utan för mig... Tror mina älskade vänner sett och tillochmed försökt berätta för mig, men det har gjort för ont för att veta.  Jag e aldrig bruten, jag visar inte vad jag känner men efter W e jag som en öppen bok. Kan tycka ibland att människor tittar på mig med medlidande... Jag vill inte vara svag! Men vad e svaghet?

Har alltid fått höra att jag e stark, på gränsen till kall...

Jag e inte det, jag har varit svag för att jag aldrig vågar känna, för att jag aldrig vågat lita!

Efter dig W e jag stark... Jag känner, även om det bara är ont!